I fokus

Månadens dokument

• Månadens dokument september 2023: Tittis Herrsalong

  Tittis Herrsalong är en frisersalong som många kommer ihåg. Den startades 1972 av Titti Axelsson och hade adress Klostergatan 42. Redan tidigt 1940-tal hade Egart Törnqvist drivit frisersalong i lokalerna, först tillsammans med Elis Holmgren, därefter med en frisör Larsson. De sista åren var Törnqvist ensam innehavare. Titti Axelsson började sin utbildning som herrfrisör 1963, och hon hade då plats som lärling i Bernt Svahns frisersalong på Fornkullegatan. Efter några år i W-salongerna (Waldéns) på Östra Storgatan fick Titti anställning hos Törnqvist på Klostergatan. När Egart gick i pension övertog Titti salongen. Priset var 12 000 kr, mycket för den tiden, och Titti fick ta banklån för att kunna göra köpet.

  

  

  

  

  

  På 1980-talet blev en grannlokal tom och Titti förhandlade sig till att en vägg revs, så att hon kunde utöka salongen. Hon kunde därmed ha fler stolar, fler anställda. De var 5-6 frisörer som jobbade och företaget gick ganska bra. Titti hade också kontrakt med frisörutbildningen i Jönköping och hon fungerade som vägledare åt deras elever – hon hade nästan alltid någon elev som praktikant.

  

  Salongen hade många stamkunder, men då och då fick Titti kunder som hon minns lite extra. En gång kom en rysk tyngdlyftare på besök. Han bodde på närbelägna hotell Klosterkungen och kunde varken svenska eller engelska. De lyckades ändå kommunicera så pass bra att ryssen blev nöjd – och Titti fick en hel hundralapp i dricks! Det måste ha motsvarat en dryg femhundring i dagens pengar.

  Titti drev salongen till 2001, alltså i nästan 30 år. Då tog en av hennes anställda, Ingrid Bäckman, över. Omkring 2006-2007 lades dock frisersalongen ned. Men minnena finns kvar. Tack, Titti, för att du berättat om din salong – och tack för fina fotografier!

  Lars Östvall
  Länsarkivet

• Månadens dokument augusti 2023: ABF Habo

  ABF i Habo bildades 13 november 1934 på Rydells café som en ny gren av arbetarrörelsen i Habo. En ABF-förening hade länge önskats av Habos aktiva inom rörelsen, och även av föreningen SDUK – Friska Viljor (en annan utbildningsförening), som stöttade Habo ABF vid uppstarten, innan de själva var tvungna att lägga ner sin verksamhet året därpå. Första ordförande blev Gustav Blomkvist, som tillsammans med ledamoten Einar Sandin suttit i ledningen för SDUK – Friska Viljor, och båda brann för utbildningsfrågorna inom arbetarrörelsen. Föreningen anslöt sig på Sandins initiativ till distriktsorganisationen och tog vid samma tid beslutet att hålla sig politiskt obundna. Einar Sandin kom att länge vara en av de starkaste drivkrafterna inom föreningen, utan vilken föreningen förmodligen skulle gått under snart efter sin tillkomst, likt flera andra föreningar i staden tidigare gjort.

  De första studieämnena som föreslogs var Kommunal förvaltning, föreningsbokföring, och fackföreningskunskap. Den första cirkeln som hölls blev Kommunal förvaltning, den 5 dec 1934, kl 07:30. Därefter hölls sammanträden i cirkeln veckovis på samma dag och tid. Första mötet hölls hemma hos ledamoten, sekreteraren, och bildningsrådsmedlemmen Einar Sandin. Därefter erhölls lokal från Stationsskolan som låg på Gröne vägen. Studiecirkeln upphörde dessvärre efter 4 tillfällen då flera av de få deltagarna fått förhinder. De andra två kurserna var ännu inte startade pga brist på intresserade. Flera nya cirklar planerades dock följande år, i ämnena: Nutida samhällsliv, Nationalekonomi, Svenska språket, samt Befolkningsfrågor. Det var emellertid svårt att få tag på lokaler för fler studiecirklar. Det fanns ett stort motstånd i Habos borgerlighet att bistå arbetarrörelsen, vilket bl.a. ledde till flera andra föreningars upplösning (däribland SDUK – Friska Viljor). Det var också svårt att få tag på pengar, och det hjälpte inte att en epidemi av scharlakansfeber svepte in och orsakade mötesförbud under 1935. Men med hjälp av bidrag från Habo Ullspinneri och Textils avd 132, samt Habo Arbetarekommun kom man undan med positiv balans ett år, och ett annat år fick styrelsen själva hålla föreningen flytande med privata tillgångar. Man lyckades på så vis hålla igång verksamheten fram till att den kunde komma igång på riktigt.

  

  

  

  

  Föreningens början hade alltså en ganska kärv start med flera motgångar. Fokus låg först på praktiska administrativa utbildningar för att kunna stärka arbetarens och arbetarrörelsens position i Habo. Föreningen öppnade ett eget bibliotek och Einar fick ytterligare en roll: bibliotekarie. 1938 valdes han också till ordförande, och Gustav Blomkvist tog över rollen som sekreterare. Därefter började föreningen uppvisa en ny riktning: 1940 startade man gymnastikgrupper, som sedan blev fler. 1949 började man göra studieresor till platser av historisk eller kulturell betydelse, däribland Varnhem utanför Skövde. 1950 föreslog Sandin en hobbyutställning i Habo Folkets hus, som blev stor succé och markerade startskottet för en ny, bredare, och till stor del kreativ inriktning. Studiecirklar startade i alltifrån Esperanto till socialism och knyppling, litteratur och konst. Därefter blev även utställningar ett återkommande inslag i Habo ABF:s föreningsliv. 1951 började föreningen göra ”hemliga resor”, där resmålet inte avslöjades förrän en kom dit. Så småningom började man anlita föreläsare att tala om sociala problem, litteratur, sexuell hälsa, m.m. 1956 fick kommunen överta föreningens bibliotek, då det vuxit till den grad att föreningen själva inte längre kunde ta hand om det.

  

  

  Allt fler kvinnor engagerade sig dessutom i föreningen, och vid 40-årsjubiléet 1974 passerade för första gången antalet kvinnor männen, och antalet studiecirklar var 90. Jubiléet firades med stor allmän fest i kommunalhuset, med både sång och musik. 1988 var antalet cirklar dubblerat till 180, ett nytt rekord. Samma år tilldelades Einar Sandin Habo kommuns kulturstipendium. Priset överlämnades i Habos nya bibliotek av bibliotekschefen och kulturnämndens ordförande. Einar Sandin dog 2002, 94 år gammal. Habo ABF finns fortfarande, och ligger på Jönköpingsvägen i Habo.

  

  

  

  

  

  

  /Sebastian Karlberg, arkivarie

• Månadens dokument juni 2023: Fotografier från Frälsningsarmén Jönköping

  Ett urval av fotografier ur arkivet tillhörande Frälsningsarmén Jönköping.

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

  

Aktuellt

• Höstbio på Arkivhuset 2023

  

  Höstbio på Arkivhuset 2023. Filmerna rullar 10.00 – 14.00. Fri entré. Begränsat antal platser. Samarrangemang mellan Jönköpings kommun (Stadsarkivet), Jönköpings läns museum och Arkiv Jönköpings län.

  15 september, Verkstadsfilm från Jönköpings Motorfabrik. Speltid: ca 12 minuter, färg, ej ljudsatt, 1962. Jönköpings Stadsarkiv.

  29 september, Jönköping på 1950-60-talet. Speltid: ca 15 minuter, färg, ej ljudsatt. Arkiv Jönköpings län.

  13 oktober, Stadsfullmäktiges nya lokaler. Speltid: ca 6 minuter, färg, ljudsatt, 1958. Jönköpings Stadsarkiv.

  27 oktober, Glimtar från spårvagnstrafiken i Jönköping. Speltid: ca 12 minuter, färg, ej ljudsatt, 1950-talet. Jönköpings läns museum.

  10 november, Lions vårmarknad och Fotbollsmatch på Åsavallen. Speltid ca 23 minuter, färg, ej ljudsatt, 1967, 1971. Arkiv Jönköpings län.

  24 november, Sverigeloppet. Speltid: ca 15 minuter, svartvitt, ljudsatt, 1955. Jönköpings Stadsarkiv.

• Huskvarnasången

  Under ett besök på arbetsmarknadsavdelningen (AMA) och ArMedia i Jönköpings kommun under dagen blev vi varse den så kallade Huskvarnasången:

  Det ligger en stad uti Småland
  ej stor eller stark eller rik.
  Den har inga storslagna anor,
  den grundats omkring en fabrik.
  Men ser Du en stad ifrån Månbergets krön,
  den djupblåa Vättern och dalen så grön,
  och blommande trädgårdar rad invid rad,
  ja, då ser du Huskvarna stad.
  
  Och skulle Du komma till staden,
  en afton i skymningens ljus,
  då tändes därnere i dalen en
  ljusramp från hus och till hus.
  Och ljusskenet ökar till sist för att bli
  ett flammande storslaget fyrverkeri 
  med blinkande stjärnor i vitt och i färg
  från dalen och till Petersberg.
  
  Vår stad i den grönskande dalen,
  dem är varken rik eller stor,
  men skönare plats här på jorden
  ej finns för oss Huskvarnabor.
  Här går vi mot vintern i höstlövets spår
  här går vi och längtar och väntar på vår,
  då fallet med glitter och brusande dån 
  går skummande ner emot ån.

  Sången ska ha skrivits 1953 av John Isidor Forsbom. Forsbom föddes 1893 i Amsberg, Kopparbergs län. Första delen av sitt liv flyttade han mycket. Först med familjen till Hässleholm, och därefter studerade han i Stockholm inte långt från faderns hemtrakter. Efter att han tagit examen och sedan bott en tid först i Nyköping och sedan Örebro, hamnade han slutligen i Huskvarna i november 1945. Där stannade han till sin död 1971. I Huskvarna innehade han positionen som chefsapotekare på apoteket som låg på Rosenborgsgatan. Apoteket öppnade 1906 och flyttade 1976 till Kungsgatan, varefter den ursprungliga byggnaden revs. Huskvarnasången, eller Huskvarnavisan, får betraktas som ett kärleksbrev till den nya hemstaden och ett vittnesmål om varför John Isidor efter allt sitt kringflyttande valde att stanna i Huskvarna livet ut.
  Sångens melodi har vi tyvärr inte kunnat återfinna, så tveka inte att kontakta oss om ni känner till den!

  Forsbom var en aktiv medlem i logen Jönköpings Par Bricole. Han gick med 1945 och redan 1951 mottog han ett förtjänsttecken. Han var vid sin död 1972 en ledamot av tionde graden sedan många år tillbaka. Jönköpings Par Bricole grundades 1879 och har hos Arkiv Jönköpings län ID 3983. Hos oss har vi sammanlagt 131 volymer, eller nästan 8 hyllmeter material. Arkivet ligger emellertid under sekretess och behöver godkännande från logens styrelse innan en tillåts åtkomst.

  

Alla månader

Längre tillbaka