Arkiv är i väldigt brett ordalag samlingar av information. De är ofta den sista anhalten för handlingar efter att dessa fullgjort sitt syfte. Arkiven är därför en utmärkt resurs för forskning eftersom de nästan alltid är fyllda med förstahandskällor ur olika historiska kontexter. Arkiven är också ofta där bevis för olika händelser eller transaktioner, etc. återfinns. Behöver du veta vem som valdes till ordförande i ett visst föreningsmöte 1921, vilken riksdagsledamot som sade vad i en debatt 1959, eller vilka som var närvarande vid ett specifikt dop 1898? Då finns svaren i ett arkiv.
Ordet arkiv, som kommer av latinets archivum och grekiskans archeion (ἀρχεῖον), i översättning ungefär regeringsbyggnad eller ämbetslokal, är ett brett och mångtydigt begrepp som skiftar med kontexten och lätt kan förvirra den oinvigde. Det brukar talas om olika nivåer av arkiv. Det kan vara:
- En lokal eller byggnad där arkiv förvaras (alltifrån en stor samlande arkivdepå till det lilla närarkivet jämte ditt rum på kontoret.
- En organisation som jobbar med arkivfrågor (exempelvis Riksarkivet).
- En samling material från en och samma källa, så kallad arkivbildare (En förening, person, eller företag, eller liknande). Detta sistnämnda har blivit allt vanligare i allmänt tal genom att det vanligen förekommer i digitala sammanhang, såsom i filsystem eller på hemsidor.
Att tala om arkiven i ett arkivs arkiv är därmed ett alldeles rimligt, om än rörigt sätt att uttrycka sig.
Arkiv i Sverige
Det Svenska arkivväsendet har rikskanslern Axel Oxenstierna att tacka för sin tillblivelse. Oxenstierna brukar räknas som den Svenska statsapparatens grundare, däribland Riksarkivet. Han utfärdade den 18 oktober 1618 en kansliordning som innebar att det kungliga kansliets arkiv blev ett eget ämbetsorgan, vilket därmed skulle kunna räknas som det Svenska arkivväsendets officiella födelse. Riksarkivet var då förläget till det kungliga slottet Tre Kronor, och drabbades hårt av slottsbranden 1697. Arkivet förblev en del av det kungliga kansliet ända till 1878, då det blev självständigt. Under de kommande 50 åren bildades de olika landsarkiven, men först 2010 gick landsarkiven samman med Riksarkivet.
Den första Svenska tryckfrihetsförordningen antogs 1766, och innebar även tillkomsten för Offentlighetsprincipen; Den äldsta offentlighetsprincipen i världen. Detta lade grund till de Svenska arkivens transparens, vilken än idag är bland den mest generösa i världen. 1990 kom äntligen Arkivlagen, som närmre specificerar arkivens uppdrag och arbete.
I Sverige finns det många så kallade enskilda arkiv, vilket är vad de arkiv uppkommit i den enskilda sektorn, dvs. inte kommunalt eller statligt. Till dessa arkiv räknas personarkiv, företagsarkiv, föreningsarkiv, med mera. Arkiv Jönköpings län är med andra ord ett enskilt arkiv som bevarar enskilda arkiv. Eftersom de är enskilda lyder de inte under arkivlagen och har heller inte några förpliktelser om transparens likt exempelvis ett kommunalt arkiv. Många enskilda arkiv hamnar emellertid så småningom i den offentliga sfären. Riksarkivet har exempelvis över 80 000 hyllmeter enskilda arkiv. Dock räknas dessa inte som allmänna handlingar trots att de förvaras av en statlig verksamhet. Läs mer om vad som gäller för enskilda arkiv som bevaras av Riksarkivet här (ny flik).
Informationens förgänglighet
Konventionellt sett har arkivmaterial vanligen varit pappershandlingar, men arkiv har funnits sedan långt före papprets tillkomst. De första arkiven bestod av lertavlor och föddes i samband med det skrivna språket i civilisationens vagga, den så kallade bördiga halvmånen, i Levanten och Mesopotamien. Världens äldsta arkiv var enligt arkeologiska fynd beläget i Ebla, nuvarande västra Syrien, och var fullt av just lertavlor.
Sedan vår tidigaste historia har informationens medium förändrats ett flertal gånger. Medeltidens pergamentmanuskript innebar en förgängligare informationsbärare men gjorde innehållet mer tillgängligt. Informationsexplosionen började med tryckpressen och populariserandet av papper. Kunskap blev mer tillgänglig än någonsin förr, men återigen i ett mer svårbevarat medium. Mänsklighetens historia har tillsynes varit en enda lång utveckling från kvalitet till kvantitet vad gäller informationsbärarnas beständighet. Men vid sidan av detta föddes även det moderna arkivväsendet, och bevarandet av informationen har blivit både mer systematiserat och globalt. Nu står vi som samhälle inför en betydligt större utmaning för att kunna bevara all vår digitala information. Mängden data från mänsklighetens början fram till 2003 uppskattas till runt 5 exabyte (1018 eller 1 000 000 000 000 000 000 byte). Samma mängd information tog det ca 2 dagar för världen att generera under 2013, och därefter har produktionen av ny data bara ökat.
Men digital lagring behöver ständigt uppdateras och äldre digital data blir svårare och svårare att avläsa med nya teknologier. Ju längre tillbaka man går i historien blir informationen mer och mer beständig. Papper håller bättre än digital data, men pergament håller bättre än papper, och längst tillbaka i historiens begynnelse brändes lertavlor med information som är läsbar ännu idag. Ironiskt nog innebär dagens digitala teknologier att informationen är mer kortlivad än någonsin förr. Det betyder att arkiven idag är oerhört viktiga för att vi ska kunna bevara information och kulturarv för framtida generationer.
