Lennart Lindbergs artiklar

Första dagen i december och Jönköping förbereder sig för vintern. Fotografen Gustav Andersson har inte gått så långt, han sparade på stegen ute i den råa luften. Det var här han bodde. Mellan Qvarngatan, idag heter den Lagermansgatan, och Pilgatan söder om Oxtorgsgatan låg Bostäderna – lägenheter som ägdes av Tändsticksbolaget och hyrdes ut till anställda på fabriken. Bilden är från 1940-talet då brist på kol, på grund av andra världskriget, gjorde att ved blev den huvudsakliga värmekällan. Här lossas meterved och läggs upp i fina travar för vidarebefordran till respektive vedbod.

Dagen är gråkall och promenaden får bli ett kort pass på Väster. På den tomma planen mellan Rådhuset och fontänen från Stockholmsutställningen 1866 görs förberedelser för uppsättning av den fina stora granen framför Rådhusets fasad. Tvenne anställda i kommun – inga kläder från arbetsgivaren där – har fått i uppgift att befria gruset från höstens löv.

Söderut går vandringen i dag. Lite högre i luften, läge för lite mer frisk luft. Kommen på Gröna gatan till i höjd med Norgårdsgatan till höger, stannar Gustav och tar ett kort. Meterved till vinterns behov av värme och varmvatten. Till höger, den stora mörka byggnaden, den var i verklighet röd, syns arbetarbostäderna som Jönköpings Mekaniska verkstad byggde, Lödöse. Namnet helt enkelt efter kvarteret.

Dagens lilla utflykt gör att vi nästan kommer över på fel sida av kanalen, men Gustav är snäll och ser till att vi håller oss på Väster. Eller som man sade förr, på Förstaden. Den gamla staden låg sedan 1620 på Öster och det lilla som fanns på Väster kallades just Förstaden. Huset på bilden låg i Hamnparken ungefär där dagens fina lekplats ligger. Det var ett sommarcafé, ett mycket populärt ställe att inmundiga en kopp kaffe på eller en lemonad till barnen. Rivet sedan länge och återuppfört som sommarstuga vid Lovsjön.

I dag blev det en sen promenad och en relativ kort promenad. Huset som tronar på bilden är ett Automobilpalats. Ritat av ingenjör Birger Lindström och uppfört av firman Philipssons Automobil AB. Huset, ett av de första parkeringshusen i Sverige, stod klart 1930 och är en ganska typisk byggnad i den tidens mest populära byggnadsstil, funktionalismen. I bottenvåningen fanns en bensinstation, från början en Caltexstation. Huset hade komplett bilservice och man kunde parkera på morgonen och hämta bilen på kvällen, mot en mindre avgift tvättad och snygg. Plats fanns för inte mindre än 285 bilar.

Idag är promenaden utsträckt. Ja, först åkte Gustav en bit med spårvagnen på den Röda linjen och steg av vid Vintergatan – det är tvärgatan till Östra Storgatan, mitt emot huset där Centralkonditoriet ligger. Här på Vintergatan 3 startade under 1910-talet en kvinna från Skillingaryd ett café. Kvinnan hette Constantia Lindström, och caféet hamnade så småningom på Söder i Jönköping med adress Klostergatan 63. Det lever än. På baksidan av huset på Vintergatan kunde man läsa texten från dagens bild. UNDFLY KROGEN – ALLA BERUSANDE DRYCKER – TY DE SKADE DIN HÄLSA. DITT ANSEENDE OCH DIN EKONOMI. Nykterhetsrörelsen var stark i Jönköping.

Natten har varit kall och det har kommit lite snö. Dock har dagen grytt med plusgrader och det är slaskigt på Kapellgatan. Gustav tar en bild söderut, han står i höjd med JP:s hus och det han vill avbilda är det pampiga huset till höger. Kvarteret Jungmannen, med gatuadress Kapellgatan 6, byggdes 1905 av Kungliga Järnvägsstyrelsen för anställda vid järnvägen. Huset inrymde då enbart lägenheter med ett rum och kök. Idag förvaltas huset av en privat fastighetsägare.

Sydlig vind i natt har gjort att snön fastnat på vägskylten. Som syns i bakgrunden är det framför Stora Hotellet och visaren pekar över dåvarande Svängbron. Den låg i rak förlängning av Järnvägsgatan, i dag är den något omdragen. Här passerade Riksväg 1 mellan Skåne och Stockholm, och även Riksväg 5 mellan Göteborg och huvudstaden.

I dag hade Gustav knappt behövt ta på sig ytterkläderna för att gå ut och ta dagens bild till kalendern. Han gick Pilgatan norrut, tog vänster på Brunnsgatan och gick ner för backen. Där upptäckte han detta vattenfyllda dike – ett historiskt dike, ett dike som betytt väldigt mycket för vår stad. Diket är nämligen resterna av gränsen mellan Västergötland och Östergötland på den tid då de små landen inte räknades till riket. Så småningom kom bäcken, Junebäcken, att ge namn åt staden Junaköpung. Förleden June- anses av dagens ortnamnsforskare betyda ´den aldrig sinande´.

Usch, vad slaskigt det var ute idag. Snömodden kladde runt skorna och Gustav sa bestämt ifrån att i dag går vi inte långt. Vi hamnade på Norra Esplanaden, ja, vi känner gatan som Kungsgatan. I korsningen med Klostergatan hänger en skylt VARNING Spårvagn. Det var inte så vanligt att det kom korsande trafik. Särskilt inte sådan som hade lite svårt att stanna. En av stadens första telefonkiosker syns på bilden.

Vintern blir säkert svår i år. Vädergudarna har ingen klimatförändring i sikte – ja, det skulle vara den annalkande lilla istid då som en del kom att kalla de kalla krigsvintrarna. Här har Gustav ställts sig på Vallgatan, som fått sitt namn efter vallarna på Fästningen. Landshövdingen är tydligen lite frusen av sig eller så vill kanske husets innehavare vara säker på att veden räcker mer än till ett år. Läroverkets gymnastikbyggnad skymtar utmed Vallgatan och kanske veden även skulle räcka till att värma upp den stora gymnastiksalen.

Det har frusit på, natten har inneburit några graders kyla och det stillastående vattnet i Hamnkanalens inlopp i Munksjön har frusit till is. Till höger i bild syns det stora bankpalats som Handelsbanken uppförde 1943. På dess plats låg tidigare en tvåvånings träbyggnad, inrymmande bland annat Lilla Hotellet – ett lite mindre hotell än Stora Hotellet, som vi ser i bakgrunden.

Gustav har denna Luciadag fått ett fotouppdrag på Ryhovs Mentalsjukhus, nuvarande Länssjukhuset Ryhov. Följet är minst sagt annorlunda i förhållande till i dag. Förvisso finns där lucia och tärnor, tomtar, men ingen pepparkaksgubbe, stjärngossarna är kvinnor och det finns en sotare. Sotaren heter Ove Asp och andra flickan från höger är hans syster Svea Asp.
Ryhovs Mentalsjukhus tog 1934 över lokalerna som varit Infanteriregemente I 12 till 1927. Sommaren 1928 användes området till Jönköpingsutställningen och året därpå togs flyktingar från Ukraina omhand här, de så kallade svenskbyborna. Mentalsjukhuset var ett av Sveriges största med plats för 1700 patienter och 400 anställda. I början av 1980-talet hade det helt avvecklats.

Snö och slask på Qvarngatan – ja, gatan hette så när Gustav föddes här 1898. Men när denna bild togs har den fått namnet Lagermansgatan, uppkallad efter Tändsticksbolagets store uppfinnare Alexander Lagerman. Husen utmed gatan, de Vita husen och de Röda husen uppläts av Tändsticksbolaget till de anställda.

En av snö delvis täckt Harpolekare Svante och hans son Gunnar i Rådhusparken, ditkomna 1947 i samband med att ett monument skulle tas fram vid Talavid för att minnas mötesplatsen vid Eriksgatorna. Harpolekaren var folkets val, men det blev ett annat vid Talavid. Men stadens fädrar och mödrar tog ett tag i Brännvinskassan – ja staden hade en fond med medel från beskattad brännvinstillverkning i staden – och reste även Harpolekaren. Det är Svante, sonen Gunnar och sångmön Margit som i Viktor Rydbergs dikt sitter på Vättern tillsammans och sjunger ”Gläns över sjö och strand” – en sommarsång, som vi idag mest förknippar med juletiden och sjunger på första advent i kyrkan.

Vintern har gjort sitt intåg, och trots det lite bistra vädret har Gustav tagit sig ända upp till Mariebo. Detta hus låg bakom Mariebos första affär, som skymtar lite i höger bildkant. Huset i förgrunden uppfördes 1894 och hade då adressen Ängsberg 6. Året efter blev adressen Mariebo 6 och så småningom Åsenvägen 74. Handlaren Claes Josefsson ägde huset liksom affären. som startade ca 1902-1903. All fakta från Ingvar Bodin.

Dagens promenad blev också kort. Bara ut genom dörren och över på andra sidan Pilgatan nummer 4. Ja, det är nog Pilgatan där Gustav bodde i vuxen ålder. Som barn bodde han på Qvarngatan (Lagermansgatan). Husen ser exakt likadana ut, men genom jämförelse kan vi fastställa att detta är Pilgatan. ”Snösvängen”, som vid denna tid var en hästanspänd trekantsplog, hade inte hunnit till gatan än. Den var tydligen inte högt prioriterad i underhållet.

Nu har Gustav tagit spårvagnen, stigit av vid Vintergatan och gått in på sitt stamfik, Centralkonditoriet. Gustav var stor anhängare av IK Tord och detta var tordarnas stamfik. Här fotograferar han mot ”Unnegången” med det pampiga stenhuset, i dagligt tal kallat 110:an. Huset, ja, det är väl knappt ett hus, mitt framför Centralkonditoriet var en tryckklocka i gassystemet, där gas lagrades för att under höglasttid kunna hålla uppe gastrycket på andra sidan ”Unnegången”.

Fjärde advent och i dag har Gustav inte gått ur huset sitt för att hitta sitt motiv. En enkel ljusstake för fyra ljus, ingen mossa eller små tomtar som utsmyckning och det fjärde ljuset brutet åtminstone på två ställen. Under ljusstaken ligger för säkerhets skull en tidning som ska samla upp eventuell utrinnande stearin. Gustav bodde enkelt, bara kallt vatten indraget, ingen centralvärme och dass på gården. Denna dag, då jungfru Maria står i centrum i kyrkan, tände dock Gustav i sin ensamhet sina fyra ljus.

Återigen en utflykt, som via spårvagnen fört Gustav till Dunkehallas höjder. I dag hr Gerd Forsblad Krig hjälpt oss med fakta. Det vita huset hade adress Övre Kvarngatan 15, kallades Pluttahuset. Hus med namn på ”Plutt” är inte ovanligt och brukar betyda två saker. Antingen har den som byggt huset samlat ihop ”pluttar” det vill säga små bitar och byggt av eller så har någon som bott i huset varit kortväxt, en plutt. Nåväl, byggnaden bakom var Jönköpings Vitmetallfabrik, grundat av Gerds farfar tillsammans med några kamrater och sedan ägt av Gerds far. Huset bortanför kallades Katrineberg och sedan skymtar vi vägen till Skänkeberg.

Hotellplan i snö. Gustav står på dåvarande Svängbron som var en rak förlängning av Järnvägsgatan, i dag är den krökt och övergår i Norra Strandgatan. Bilarna har nattens snöfall, någon har kommit under morgonen och en har faktiskt ett tyggarage som var populärt i slutet av 50-talet. Man slapp skrapa rutorna. Och längst bort i bilraden, nästan vid järnvägen en bekvämlighetsinrättning skapad för halva mänskligheten, med andra ord en ”pessekur”.

En Sjögata och trottoaren är förrädiskt hal. I hörnet vid Klostergatan skymtar vi ”Snik-Olles” korvkiosk, ja han kallades så för att han enligt historien inte stängde förrän han sålt slut på alla korvar. På Sjögatan bodde Gustavs syster Elsa och hannes Nils, tyvärr gick båda bort tidigt Elsa redan 1950 och Nils året efter. De hade tre barn, som blev bortadopterade.

Nu är inte julen långt borta och Gustav har tagit sig tid att ta ett kort i mörker. Det är stadens officiella julgran framför Rådhuset som Elverket har försett med ett stort antal glödlampor. Matningen kommer via en friledning från norr, det byggdes senare om till en brunn som fanns bredvid det stålrör som utgjorde foten. Kan notera att seden att förse alla fönster i officiella byggnader med adventsljusstakar inte var införd här.

Idag öppnar vi den sista luckan och med det önskar Länsarkivet och Lennart Lindberg alla en riktigt god jul!

Och här kommer julklapparna – ännu fler Gustav Andersson-bilder!