Lennart och Gustav – på promenad i Jönköping 2020-02-14
Gustav och jag ska vandra igen. I dag har vi bestämt att vi fortsätter vandra med hjälp av min padda och en kopp kaffe. Men idag tar vi inte Anna-Gretas – det får bli Källgrens vid Klostergatan, i hörnet mot Oxtorgsgatan.
– Fiket med de höga trapporna i ingången. Tror Du att Du klarar dem Gustav, frågade jag.
– Dålig kondis har jag, lungsiktig är jag, men det klarar jag!
Vi enades om att ta Pilgatan, det är ju Gustavs hemmagata. Han har adress Pilgatan 4 och är väl hemmastadd. Vi gick först norrut. Mot Brunnsgatan och följde spåren i snön av en cyklist.
Det pampiga huset, Brunnsgatan 24 eller som det kallas i dagligt tal Odd Fellow-huset tronade i fronten. När vi vände vid Brunnsgatan och siktade in oss på Kungsgatan fick vi se en äldre man stående vid urinoaren. Ja, alla kallade det pessekur, men det fanns ett finare namn.
– Den gjutjärnshögen flög i luften på påskafton den 31 mars 1964, sa Gustav.
– Va säger Du, flög i luften! Vad var det som skapade dess hädanfärd?
Gustav berättar att pessekuren hade två funktioner. Dels för att underlätta för den manliga delen av mänskligheten att tömma sin blåsa, dels som ställe för spritlangning runt Västra Torget.
– Det var väl någon som ville leverera en riktig påsksmäll. Någon som kanske var störd i langningen.
Mannen på bilden berättade Gustav, hette Gustav Svensson men kallades Gustav Myra.
– Varför det, sporde jag – myra??
– Han gick med så korta steg, hade väl inte direkt bråttom, blev svaret.
Vi gick vidare konstaterade att kullerstenen var kvar och hittade två små barn som sysslade med vattenlek.
– Det där är en plats där kuskarna ska kunna vattna sina hästar. Så de inte behöver gå omkring törstiga. berättade Gustav. -Hästarna alltså. Kuskarna föredrog nog lite andra flytande varor än vatten!
Vi konstaterade att kullerstenarna var bra, men tiden ändras och så småningom asfalterade man även Pilgatan. Lite längre fram stod en häst, jag tror kusken hette Sahlberg och han tömde gatubrunnarna i staden så att de inte slammade igen. Längre fram var ”lilla huset mitt i gatan”.
– Varför står huset mitt i gatan, mitt i vägen, frågade jag.
– Huset står utmed gamla vägen in mot stan om man kom från Mariebo, när man sedan gjorde om stadsplanen hamnade det lite snett. Det fick dock stå kvar. Heter Gröne Port och där började Gröna gatan.
Slutligen besåg vi det stora tjänstemannahuset för personalen på Tändsticksfabriken. Det hade vuxit och blivit lite för långt, man ville bredda Kungsgatan och då hyvlade man av en bit.
Vi slutade vår promenad hör på Kungsgatan och bestämde att nästa sönda sulle vi ta och gå Kungsgatan ner te Barnarpsgatan.
– Vi ses, sade Gustav och gick hem till Pilgatan 4
Text: Lennart Lindberg.
Foto: Gustav Andersson.
