Lennart och Gustav – på promenad i Jönköping 2020-03-07
– Ja du Gustav, i dag är det verkligen inte läge för en vandring i Stadsparken som vi pratade om förra veckan!
– Nej vi tycks ha fått tillbaka vintern, och vintern och snön och minusgraderna!
– Utevandring utesluten alltså, vi får ta en virtuell vandring. Vi sätter väl oss på Jönköpingsbaren, orkar du dit tror du??
För att orientera den nutida läsaren börjar jag med en kartbild från 1915 där vi bland annat ser dagens vandringsmål, Fabriksgatan.
Beträffande Jönköpingsbaren (eller Junebaren) låg den i hörnet av Västra Storgatan och Barnarpsgatan, där hotellet med det gamla namnet Portalen ligger.
– Tänkte vandra på Fabriksgatan idag. Kommer Du förresten ihåg de två flickorna som serverade på Junebaren?
– Absolut fina flickor, alltid vänliga mot en äldre ungkarl. Men varför heter det Fabriksgatan?
Förklaringen är enkel berättade jag. När Väster, eller Förstaden som man sade, byggdes ut på sent 1800-tal anlades det vi nuvarande Kungsgatan en del industri. Bland annat en rullgardinsfabrik och en tapetfabrik. Gatan upp mot dem fick namnet Fabriksgatan.
– Vi börjar från Kungsgatan och går norr ut. Vad kommer Du ihåg därifrån.
– Kyrkor och lokaler för religiösa samfund är det bestående minnet, säger Gustav.
För så var det förvisso. Bland annat hade Baptisterna en lokal som hette Betania, där hade det varit något så syndigt som biograf och efter den mot norr kom en imponerande stenbyggnad. Jönköpings Stadsmission byggde här 1899 Immanuelskyrkan. En vacker byggnad som fick stryka på foten på 1970-talet. Och i fonden på gatan Sofiakyrkan.
– På andra sidan Sofiakyrkan fanns också en kyrka, sa Gustav.
– Förvisso, en kyrka äldre än Sofia, den kallades Johanneskyrkan och det var Metodisterna som byggde den. I dag är det Östers Assyriska Kyrka som övertagit byggnaden.
– Men, nu är vi inte på Fabriksgatan Lennart, utbrast Gustav.
Jag förklarade att det var vi visst, men att några klåfingriga politiker 1990 beslutat att gatan skulle uppkallas efter F E Elmgren, en mycket aktiv agitator för socialdemokratin på tidig 1900-tal. Han startade arbetarrörelsens olika verksamheter i staden och var, enligt min mening, helt värd en gata.
– Men du säger klåfingriga Lennart?
– Ja på centrala Väster har vi inga gator med namnnamn. Vi har ett helt bostadsområde på Vätterslund med bemärkta jönköpingsbor, jag tyckte han kunde få vara med där. Men det tyckte inte våra folkvalda.
Utmed Fabriksgatans, ja jag kallar den så än, västra sida finns stadens vackraste trähus. Byggt av en snickerifabrikör G. E Odeen. Han hade sin snickerifabrik på Kyrkogatan, men den tar vi när vi går där. Att han hade möjlighet att pryda sin villa med vackra snickerier är naturligt och han bredde verkligen på. Huset har varit seminarium för utbildning av småskolelärare och annex till Läroverket bland annat. Men Inga Gustavsson, denna underbara entreprenör i byggnadsbranschen, räddade huset och numer är det bostadsrätter.
Om vi tittar längre norr ut, ända borta vid Lundströms plats så ser vi på östra sidan ett mycket vackert hus. Det är Svenska Tobaksmonopolets fastighet, det kommer att dyka upp så småningom när vi ska gå på Barnarpsgatan.
– Vadå ligger på Fabriksgatan och dyker upp på Barnarpsgatan?
– En trafikolycka, den första i staden med en spårvagn inblandad, men det får du vänta på Gustav.
Vi enades om att vi hade tiden för oss och att olyckan fick bli ett framtida glädjeämne. Hur nu en olycka kan bli något lyckligt?
Vi gick hem. Var och en till sitt, denna kalla., blåsiga söndag i mars när man via medvind hade slagit rekord i att ta sig mellan Sälen och Mora. Men det hade inte Gustav Wasa haft någon nytta av, han åkte ju på andra hållet.