På Brukets tid – Nominerad till årets hembygdsbok 2023

Tillkomsten av boken ”På Brukets tid” kan beskrivas som en lång tids färd mot förverkligande. Vårvintern 1977 tillträdde jag som Jönköpings-Postens lokalredaktör i Norrahammar, en tjänst som jag innehade i två år. Under den tiden blev jag mycket fascinerad av det föreningstäta samhället med sitt bruk och sitt stora Folkets Hus. Mitt intresse resulterade i en lång artikelserie i tolv delar kallad ”Bruksfolk i rörelse.” När så en studiegrupp i början av 80-talet fick landstingspengar att använda till ”något kulturellt” om Bruket och samhället tänkte de att jag kunde skriva en bok. Det gjorde jag och efter ett par år kunde jag leverera ett manus. Det uppskattades inte. Manuset blev liggande. Otryckt.
Många år senare hamnade en kopia av mitt maskinskrivna manus i Töreboda efter en dödsbodelning och efter ytterligare ett antal år fann innehavaren att det skulle göra bättre nytta i Norrahammar. Han skickade det till folkrörelsearkivet där Rolf Pettersson vidarebefordrade det till Per-Olof Jern som var ordförande för Norrahammars Industrimuseum. Han satt uppe och läste en hel natt varvid han fann att det absolut borde ges ut i bokform. Han kontaktade mig och folkrörelsearkivet, industrimuseet och hembygdsföreningen enades om att tillsammans finansiera utgivningen.
Med nödvändigt stöd från en redaktionsgrupp av medlemmar från de tre föreningarna ägnade jag ytterligare två år åt att förbättra, lägga till och dra ifrån och efter kompetent layoutarbete av Ronald Blomqvist blev det slutligen en bok. Så nu finns den, samlad mellan två pärmar: berättelsen om framväxten av Bruket och samhället, om människorna som omvände sig till Gud i missionshuset, avlade nykterhetslöfte i logen och organiserade sig fackligt och politiskt i Föreningshuset och Folkets hus. Om köpingen och om inkorporerandet i Jönköpings kommun. Och om Norrahammar av idag – Ett brukssamhälle utan bruk.