På denna adress ligger i dag ett vackert hus, svagt rosafärgat med en fin balkong och överhuvudtaget avvikande från den omgivande bebyggelsen. På äldre bilder ser vi även en flaggstång som är fäst på fasaden och hänger ut över Storgatan. Fastighet nr 13 A står det i den årsbok från Gudmundsgillet där jag hämtar min information. Det vackra huset är gammalt och har varit kontor till Sahlströms Väveri. Kontoret som sagt åt Storgatan och verkstadsdelen in mot gården och ut mot Norra Strandgatan. Väveriet flyttar i slutet på 1880-talet till Kilallen, där de övertar lokalerna efter Östra Tändsticksfabriken som gjort konkurs.
Vi skall dock dröja kvar vid Östra Storgatan 13. För 1882 öppnas här ett av stadens första varmbadhus i regi av änkan Emma Sahlström. Oktober månad 1882 gör hon reklam för Nya Badinrättningen. Stora Hotellet hade redan en badinrättning 1864, men i begränsad omfattning och i första hand för hotellets gäster. Men Nya Badinrättningen erbjöd: Sjuklingar, observera, alla bad som gifves vid vattenkuranstalterna servers i Nya Badinrättningen. Vidare: Kraftiga duschar av flera slag finnes på Nya Badinrättningen. Och inte minst: Halftimmesbad såsom dusch-, bassäng- och kallbad till 25 öre i Nya Badinrättningen..
Utbudet var som synes stort. Varma och kalla karbad, sittbad, havstångsbad, tallbarrsbad, salt- och maltbad samt finsk bastu. Det fanns bad med norrlandsgyttja och ång- och varmluftsskåp. Men den stora nyheten var: Kallvattenbassäng med vatten inlett via en kanal direkt från Vättern.
År 1886 övertogs anläggningen av Sahlströmska Fabriken och den lades ner 1906 när staden fick sitt varmbadhus vid Norra Strandgatan/Apotekaregränd.
I den Sahlströmska fastigheten Östra Storgatan 13 startades i december 1886 den första kommersiella elverksverksamheten i Jönköping. Det var ingenjören Hakon Brunius (se Östra Storgatan 7-9) som från en på gården till fastigheten uppställd ”elektricitetsmaskin” levererade el till några affärsfastigheter utmed Östra storgatan. De voro Anna Åblads tobakshandel, guldsmed J A Johansson, guldsmedsfirman Herdin, Nordströmska Bokhandeln och M. Ch. Pettersson. I Smålands Allehanda står att läsa:” Det hvita vackra skenet från de elektriska glödlamporna visade sig vara gasljuset betydligt överlägset i utseende”. En senare notis i oktober 1887 meddelas att ” Stadshuset (Östra Storgatan 40) schweizerilokaler försetts med elektrisk belysning. Gasljusets odrägliga hetta och den förorenade luften har helt uteblivet. Gästerna uttrycket sin belåtenhet med den nya belysningen”.
Tyvärr var Brunius en betydligt bättre tekniker än han var ekonom. Tredjedag jul går ”elektricitetsmaskinen” sönder och verksamheten återupptogs ej. Den tekniska utrustningen bestod av en lokomobil, det vill säga en ångmaskin och till denna en ansluten likströmsgenerator.
