Bruket av fanor och standar har en lång historia som går tillbaka ända till kejsartidens Rom. Olika härar och andra militära grupperingar använde fanor och standar för att hjälpa härföraren att hålla sina trupper samlade och för att kunna urskilja fienden. Fanor lär även förekommit i olika sammanhang under vikingatiden och från 1000-talets slut fram till slutet av 1200-talet utgjorde fanorna naturliga samlingstecken under korstågen.
Men användandet av fanor och standar är inte enbart ett historiskt fenomen. Varje år har Länsarkivet ett antal föreningar som hämtar ut sin fana eller sitt standar – oftast i samband med första maj. Det förekommer även att fanor och standar används vid olika högtider eller begravningar för att hedra en medlem.
Månadens dokument är en vackert målad fana från Svenska järnvägsmannaförbundet avdelning 56 Nässjö. Fanan pryds av symboler som uttrycker värden och företeelser som varit viktiga för avdelningen: kunskap, fred, broderskap m m. Längst upp tronar internationalismens socialistiska frihetsgudinna, påfallande lik Frihetsgudinnan i New York (vars formella namn är Liberty Enlightening the World), som i sin tur anspelar på Libertas – frihetens gudinna i det antika Rom. I fanans nedre kant finns två olika typer av blad. Om det på vänsterkanten ska föreställa oliv- eller lagerblad lämnas här osagt. Lagerblad är en gammal symbol för seger, medan olivblad är en klassisk symbol för fred. Med största säkerhet är det i alla fall ekblad till höger. Eken är en gammal, kraftfull symbol som ofta förknippas med oböjlig styrka, en eftersträvansvärd egenskap för arbetarrörelsen i dess kamp för bättre arbets- och levnadsvillkor.
I avdelningens historik från 1944 står det att man bildades under en hård och kärv tid. Medlemmarna drogs med oregelbundna arbetstider och skiftande adresser. Svårigheter att samlas för gemensamma möten gjorde den tidiga verksamheten haltande. Trots detta samlade medlemmarna ihop pengar till en fana.
Ur historiken från 1944:
”Av revisionsberättelsen från 1907 framgår att avdelningen inköpt en egen fana för trehundratolv kronor och femtio öre.”
I avdelningens protokoll framgår att avdelningen med fana deltog i 1:a maj-demonstrationerna i Nässjö åtminstone fram till och med 1908.
312 kronor och 50 öre var en mycket stor summa pengar vid denna tid. Enligt sidan ekonomifakta motsvarar detta cirka 19 940 kronor i dagens penningvärde. https://www.ekonomifakta.se/Fakta/finansiell-ekonomi/inflation-och-styrrantor/Rakna-pa-inflationen/
Med denna stora summa pengar i åtanke är det lätt att förstå att det inte var någon liten sak att skaffa en fana vid denna tid. Att fanan än idag är i så pass gott skick vittnar om att den togs väl hand om – och säkerligen betraktades den med vördnad och stolthet.
Genom historiken ges en god inblick i avdelningens verksamhet åren 1904-1944; både stort och smått lyfts, till exempel: ”På möte den 12/5 1908 krävde avd. att banvakterna skulle få rätt att använda velocipeddressiner i stället för sparktrallor. Järnvägsstyrelsen var emot reformen och ansåg att dessa fordon voro riskfyllda.”
/ Richard Fransson, Arkiv Jönköpings län
