Jakten på ett arkiv leder till ett annat
Den här månadens dokument handlar inte om Folkets Park i Bredaryd, men det är ändå där det börjar. Häromdagen inkom en fråga om det på Folkrörelsearkivet fanns handlingar från Folkets Park i Bredaryd. Frågeställaren sökte affischer, fotografier och programblad från parkens glansdagar, allt från 1940- till 60-talet var intresse; tiden när Snoddas kunde dra publik i tusental till parkerna runtom i landet!
Jag tog nästan för givet att det skulle finnas någonting inlämnat från parken, om än inte hela arkivet, så åtminstone något litet spår. Efter en sökning i våra databaser tvingades jag konstatera att parkens handlingar inte fanns hos Folkrörelsearkivet. Det fanns i alla fall inga handlingar inlämnade och ordnade under parkens namn. Men, tänkte jag, kanske kunde det finnas något om parken i andra arkiv?
Nästa steg blev således att titta i förteckningarna till samtliga arkivbildare från Bredaryd i hopp om att där finna något spår, någon lämning från parken, men även där blev det blankt.
Även om antalet arkivbildare från just Bredaryd inte är fler än ett tjugotal tillåter inte tiden i praktiken en genomgång, dokument för dokument, av arkiven.
Därför är det viktigt att det material som kommer in till arkivinstitutioner ordnas och förtecknas noggrant från första början för att inte bli den berömda nålen i höstacken.
I min sökning på ”Bredaryd” bland arkivets drygt 5500 arkivbildare fick jag 27 träffar. I det här fallet rörde det sig om relativt lite material fördelat på många arkivbildare, bara 44 arkivkartonger. Låt oss för enkelhetens skull säga att varje kartong innehåller 500 papper. Då är vi uppe i 22 000 sidor. Bläddra igenom dessa lät sig inte göras.
Jag litar på våra förteckningar, men jag vet också att den absoluta majoriteten av alla arkiv inte går att förteckna på dokumentnivå – eftersom förteckningen då i sig skulle bli oöverskådlig och därmed så gott som oanvändbar. Om det finns 200 protokoll i ett arkiv anges till exempel inte datum för varje protokoll, utan de samlas i olika serier på typ av protokoll och i så många volymer som behövs för att få till en bra balans mellan överskådlighet och innehåll i själva arkivlådorna.
Min plan var att titta i några av de fysiska kartongerna hos arkivbildare som skulle kunna ha någon koppling till parken. Kanske kunde det finnas ett parkprogram som en inkommen handling i arkivet tillhörande ABF, Arbetarekommunen eller Bredaryds Föreläsningsförening? Kanske hade någon annan förening förlagt ett arrangemang i parken och sparat en affisch, ett program eller en flyer? Det var dessa halmstrån jag grep efter.
Tyvärr, för vår frågeställares vidkommande blev mina eftersökningar fruktlösa, men för egen del var det ändå inte förgäves, eftersom jag fick tillfälle att stifta bekantskap med arkivet efter Bredaryds Föreläsningsförening.
Bredaryds Föreläsningsförening
Detta lilla arkiv visade sig ha en noggrant dokumenterad historia. Arkivet var på inga vis komplett, till exempel saknades så gott som samtliga protokoll, men genom de omsorgsfullt nedtecknade listorna över föreläsare och ämnen i ett vältummat häfte öppnade sig ett spännande titthål i historien. Därtill kan läggas en 25-årshistorik som också kastar sitt ljus över föreningens verksamhet, om än filtrerat genom upplevelserna och minnet hos kantorn Karl Åstrand, som var föreningens föreståndare de första 25 åren.
I historiken kan man läsa att föreläsningsföreningen bildades under hösten 1923 genom att stationsinspektör Aron Åkervall samlade ett antal intresserade till ett möte och att man omedelbart bestämde sig för att komma i gång med verksamheten.
Ganska tidigt i historiken nämns även en av fördelarna med att ta del av levande föredrag på plats i stället för via radio.
Vid åhörandet av ett radioföredrag är det ofta så mycket som inverkar störande, medan publiken i Bredaryd av föreläsarna alltid fått de bästa vitsord för enastående god uppmärksamhet.
– Utdrag ur historik
I häftet med förteckningar kan man se att den första föreläsningen i föreningens regi hölls den 9 oktober 1923 av Fil. Dr. J. Boëthius från Nässjö. Ämnet var ”Är den västerländska kulturens undergång nära förestående?”. 160 åhörare var på plats och doktorn erhöll ett arvode på 25 kronor.
Att det var en livaktig förening råder det ingen tvekan om. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Sammantaget hade föreningens 320 föreläsningar totalt 35 099 åhörare de första 25 åren! En imponerande siffra. Det framgår också av Åstrands resumé att det ingalunda varit raka spåret hela vägen. Man verkar dock haft tur med en trogen stamtrupp av besökare – och dessutom strategier för att hantera kärvare tider när åhörarna uteblivit.
En riktig fullträff fingo vi en gång då det var fråga om att på något sätt stimulera verksamheten: Vi höjde inträdesavgiften från 25 till 50 öre, och strax kom publiken. Man resonerar tydligen som så, att det som endast kostar 25 öre att höra är inte värt ett besök. 50 öre låter mera tillförlitligt.
– Utdrag ur historik
Karl Åstrand skriver i historiken att han ämnar avgå som föreståndare efter 25 år på posten.
”Då jag nu definitivt kommer draga mig tillbaka som föreståndare, vilket är både min rättighet och skyldighet efter de 25 åren som sådan, är min önskan att föreningen måtte få en mer energisk och initiativrik föreståndare, som också kan stå kvar på sin plats efter en längre tidsrymd.”
Föreningen tuffade på utan Åstrand fram till 1960 då den blev vilande ända fram till 1985, då den slutligen lades ned. Kanske var det, som så ofta är fallet, att eldsjälarna som drev föreningen gick ur tiden och att det saknades nya krafter och viljor att ta vid. En annan faktor som kan ha spelat in skulle kunna vara televisionens intåg i folkhemmet. Folk blev förmodligen mindre benägna att lämna stugorna när man både billigt och bekvämt kunde ta del av den senaste underhållningen hemma i vardagsrummet.
Visst hade det varit roligt om det funnits fotografier, affischer och protokoll. Men man får helt enkelt hålla till godo med det som finns. Ibland är det metervis med protokoll och verksamhetsberättelser, ibland är det inte mycket mer än ett par nötta papper – och tyvärr är det i vissa fall inte ens det.
Jag hoppas att handlingarna efter Bredaryds Folkets Park till slut finner sin väg in till arkivet. Kanske ligger de i skrivande stund på en vind, i en källare eller i ett förråd och väntar på att någon ska hitta dem och rädda dem undan glömska och förgängelse.
/ Richard Fransson, arkivarie
