Att musik kan väcka starka känslor, det är svårt att diskutera mot. Ett tydligt exempel på detta är den lilla konflikt som ägde rum i Smålandstidningen i januari 1968. I en insändare skrev signaturen Jan Hellgren att kunskapen inom Sveriges Jazzklubbars Riksförbund var för honom bristande och han beklagade sig över att standarden sjunkit så pass lågt att det enbart krävdes att ”någon moster eller så sagt, att trumpeteraren Dizzy Gillespie ledde ett utmärkt storband 1947–1948, torde ni kunna kvalificera er för posten som styrelseledamot i nämnda organisation.” Angreppet på SJR irriterade flera och svaret blev att den sortens elitism inte var uppskattad inom riksförbundet. Responsen fick dock Hellgren att fortsätta reta upp Smålands jazzintresserade tills att Smålandstidningens redaktion till slut satte en definitiv punkt på debatten.
1968 var Jazzen i stor del utkonkurrerat av nyare musikgenrer och storhetstiden må visserligen ha varit över. Men det engagemang som debatten i Smålandstidningen orsakade bekräftade att det fortfarande fanns eldsjälar som brann för jazzen. Två av dessa fantaster som gav Jan Hellgren svar på tal var Anebyborna Sivert Holmström och Göran Engström som vid den här tiden var verksamma i Aneby Jazzklubb som ordförande och sekreterare.
Jazzklubben bildades 1961 av en grupp jazzintresserade i staden och de första åren samlade man sig hemma hos Holmström för att lyssna på skivor och äta tillsammans. Men i med SJR:s medlemsantal sjönk under 60-talet fick Aneby Jazzklubb en alltmer betydande och aktiv roll för jazzen i Sverige. När andra föreningar ville varva ner, arbetade Aneby Jazzklubb hårt med att värva nya medlemmar och sprida kännedom om SJR. Bland annat gav man på egen hand ut ett litet informationsblad, ”Till dig som tycker om jazz” för att upplysa om förmånerna med att vara medlem i riksförbundet.
Slutet av 60-talet var hektiska år för klubben och en rad milstolpar genomfördes. 1967 skrev man kontrakt till klubbens första egna lokal på Köpmansgatan 5 i Aneby. Efter SJR:s årsmöte 1968 tog Aneby Jazzklubb ansvaret för medlemregistrering och distribution av förbundets tidning Jazz-Nytt och året efter kom även det egna månadsbladet JAM. I bladet skickade man bland annat ut kallelser till kommande klubbmöten samt recensioner och reportage om nyutkomna skivor och turnerande artister. Man skrev även om tips på kommande jazzevent, både på TV, radio och på scen och allmänna jazznyheter.
Kanske det viktigaste för Jazzklubben dessa år var att man ordnade den första konserten i ett samarbete med SSU 30 september 1968. Uppträdde gjorde soulgruppen King George Discovery med sångaren George Clemons i spetsen. Året därefter ordnade man ännu en konsert med gruppen Modern Sounds Quartet som blev den första riktiga jazzkonserten som klubben ansvarade för.
Efter att SJR tog över lokalen på Köpmansgatan 1970 höll man till i Sparbankens källare på Konserthusgatan tills att man tvingades säga upp lokalen följande år. Det skulle därefter dröja till 1974 tills man fick en ny lokal på Köpmansgatan 1 där klubben blev kvar i flera år.
Konsertverksamheten i Aneby fortsatte med ett flertal konserter varje år och utöver svenska akter som Arne Domnérus och Merit Hemmingson hade man även besök av flera internationellt kända jazzmusiker. Bland annat av gruppen Peanuts Hucko & Armstrong All Stars 1982, pianisten Horace Parlan samma år och Ser Roland Hanna som gästade Aneby två gånger åren 1979 och 1980.
Kanske den finaste beröm som jazzklubben kunde få kom från den amerikanske saxofonisten och dirigenten Ernie Wilkins. Wilkins som bodde i Köpenhamn bjöds in av Aneby Jazzklubb 1980 för att dirigera Tranås storband i en konsert. Han verkade ha blivit mycket nöjd med samarbetet och beskrev vistelsen så här.
”Det finns områden i USA där man inte vet något om jazz. Så kommer man till Aneby och Tranås där den behandlas med samma respekt som klassisk musik.”
Primus Hallgren
