Här på Arkiv Jönköpings Län förvarar vi många föreningsarkiv och en hel del företagsarkiv. Men någon gång ibland får vi också erbjudande om att ta emot det som kallas ett personarkiv. Vad är då ett personarkiv? Ett personarkiv kan bestå av en salig blandning handlingar som en person eller familj under sitt liv ansett ha ett värde att spara på och som dokumenterar personernas liv, tillvaro och skeenden i deras omvärld. Till vår stora glädje har Margareta Andermo och hennes bröder, Lars och Gunnar, valt att lämna in sina föräldrar Hemming och Mariannes handlingar för bevarande hos oss.
Hemming föddes år 1905 och Marianne år 1911 och de möts under 1930-talet. År 1940 gifter de sig och kommer sedan att tillsammans arbeta många år som missionärer i Belgiska Kongo. Under åren för andra världskriget blir det avbrott i missionsarbetet då de engageras i YMCA:s arbete för krigsfångar och flyktingar i Europa. På 1960-talet återvänder de till Sverige, bosätter sig i Karlskoga där Hemming arbetar som lärare och Marianne som skolsköterska fram till pensionen.
Under vårt arbete med att förteckna arkivet har vi upptäckt och förundrats över att de lyckats bevara all denna fina dokumentation under så många år genom generationsskiften – alla brev, dokument och foton som följt med genom livets faser utan att försvinna längs vägen. Att ordna och förteckna detta arkiv har varit roligt då personarkivet innehåller en sådan bredd, olika typer av handlingar och händelser. Att historien återupprepas gång på gång är sorgligt, vi tänker då på konflikter och krig som pågick då och som tyvärr är aktuella även idag, men det är fantastiskt att se att det även idag finns de som liksom paret Andermo arbetar för fred.
Handlingarnas tids omfång spänner över lång tid från generationen före Hemming och Marianne fram till ca år 2000.
Margareta, som under många år arbetat som journalist, har även skrivit och gett ut två böcker med inspiration hämtad från familjens arkivmaterial:

”Hur jag blev missionär” text av Hemming Andermo, 1935.




Av Hemming handmålade kartor över Belgiska Kongo samt över området Kimpese missionsstation där han och Marianne verkade som missionärer.



Bild 1: ”Den tyska armén tågar in – fotograferat genom fälld persienne”
Bild 2: ”Flyktingströmmen”
Bild 3: ”Den kapitulerande belgiska arméns återtåg.”

Bilder från krigsfångeläger i Mühlberg i Tyskland hösten 1940.

Pierre Emile Lelong föddes 1908 i Neuilly-sur-Seine. När andra världskriget bröt ut blev han sambandsofficer för ett brittiskt regemente. [6] Han togs till fånga i Dunkerque och skickades till Camp Oflag IV-D nära Dresden. Han tillbringade sin tid med att skissa sina medfångar och händelserna i lägret. Han förflyttades senare till en utpost i Stalag IV-A i Zittau, nära den tjeckiska gränsen. (En Vie De Camp?)
”Bland internerade och sjuka, där krigets skugga faller tung. Glimtar från hjälparbetet i Paris” artikel i Svensk Veckotidning med Marianne 1943.
”Satt fånge i tyskt läger 1940, nu högste fånglägerchef i Frankrike – Apatiska krigsfångar fingo liv då dragspelets toner ljödo. Missionär H. Andermo, Östersund berättar om sin verksamhet” artikel med Hemming 1945.


Margareta lämnade in det här i en skokartong, väl inbäddat i silkespapper tillsammans med övriga fotografier låg detta tidiga porträtt som en liten skatt. Fotografiet är troligtvis taget så tidigt som sena 1850-talet, kanske i samband med deras giftermål, och fotografier var vid den här tiden ovanligt därav vår glädje när det kom till arkivet.
DÅ & NU
Nedan har vi tagit oss friheten att leka lite med kontrasterna mellan nu och då genom att lägga foton från arkivet bredvid nutida bilder av samma plats. På många sätt är platserna sig lika men ändå så annorlunda, vi blev glada över att se att kyrkobyggnaden genom att ny verksamhet tagit vid fortfarande står kvar!
Missionskyrkan i Sundbyberg invigdes år 1909 och det var hit Mariannes föräldrar tog med henne som liten flicka. Den gamla kyrkan hade stått tom och öde i många år när några unga grabbar hörde av sig och ville hyra fastigheten för att förverkliga sin dröm om att starta ett lokalt mikrobryggeri. Det var också en av de få byggnader som hade så högt i tak, i detta fall en 13 meter hög kyrksal, att ett högt bryggverk fick plats i lokalen.
Vid pennan:
Anna Sundin och Maria Paulin El Hattab














































